Är FSC skadligt för skogen?

Hur är det egentligen med FSC?

Om man enbart lyssnar på kritikerna kan man lätt få uppfattningen att FSC – Forest Stewardship Council – är till skada för skogen. Greenpeace har lämnat de nationella FSC-organisationerna och klamrar sig endast med knapp nöd kvar i det internationella FSC. Och det saknas heller inte andra kritiker.

Inte ens FSC själv är nöjd.

Inför arbetet på FSCs nya strategi – jag tror det var på våren 2015 – blev jag inbjuden till ett informellt seminarium med tunga intressenter i FSC. Den uttalade uppgiften var att skrämma slag på de närvarande genom att tala om ny teknik. Därigenom, var tanken, skulle FSC bli mera tekniskt ambitiöst i sin nya strategi.

Jag tog i så att jag storknade. Jag visade ytterst intima satellitbilder på träd – man kunde nära nog urskilja enstaka grenar. Jag skrämde med gräsrotsobservationer och växande tillgång till kameratelefoner och Internet. Jag hotade med genetiska markörer och fiberanalys. Jag demonstrerade kraften i att låta folk över hela världen tolka satellitbilder och drämde slutligen till med sociala media. Risken var överhängande, menade jag, att FSCs rigida strukturer skulle rämna inför den nya teknikens tryck, ungefär som när ett troll spricker i solsken.

När jag avslutade mitt anförande var jag ganska nöjd. Där fick de allt se, tänkte jag, och förväntade mig en rejäl utskällning.

Men därav blev intet.

Ingen blev arg och ingen blev rädd. Folk nickade samförstånd. En bekymrad diskussion följde, som dock nog mest slamrade i dörrar som redan var öppna. Jag insåg att FSC inte är en självbelåten skara som skrytsamt slår sig för bröstet, utan snarare en grupp ödmjuka och luttrade människor som så gott de kan försöker civilisera världens bruk av sina skogar.

För att tala med Strindberg: jag gick ut som en flinta för att söka stål men kände att jag huggit i trä. Min respekt för FSC ökade markant, i samma grad som min förståelse ökade för dess problem och dess medlemmar.

Det är sant att FSC har problem, i alla fall i förhållande till sina höga ambitioner och dito förväntningar. Det är sant, som Greenpeace påpekar, att urskogen avverkas inom FSC-certifierade brukningsenheter i Ryssland och Centralafrika. Det är sant att FSCs transaktionskostnad är hög och att dess standarder är oläsliga för vanliga skogsbrukare. Listan kan göras längre. Mycket av kritiken är sann och den motsägs heller inte av FSC.

Varför skall man då alls bry sig om FSC? Vore det inte bättre att lägga ner eländet?

Svaret är ett bestämt nej. FSC bör stärkas, inte läggas ner.

Men varför? – om nu FSC har så stora problem.

  • Därför att FSC påminner om Churchills värdering av demokrati – ett uselt system, vars enda förmildrande drag är att alla alternativ är sämre.
  • Därför att stora delar av världens skogar brukas på ett ovärdigt och förstörande sätt.
  • Därför att stora delar av världens skogar inte ens är skogar längre utan något annat, som i många fall inte motiverar avskogningen.
  • Därför att FSC, trots alla sina brister, är det bästa vi har.

Det är därför som jag nu har blivit medlem av FSC och ser fram emot att delta i mötet med FSCs generalförsamling i mitten av oktober.

Annonser

Om Lars Laestadius

Stockholmare från Högdalen. Jägmästare och slavist. Bor sedan 1998 i utkanten av Washington, DC.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Är FSC skadligt för skogen?

  1. Hans Djurberg skriver:

    Tack för dina tänkvärda reflektioner Lars. Jag är böjd att hålla med: FSC snubblar framåt, trots sin egen ofullkomlighet.
    Det som ofta glöms bort är att FSC är mer än ett system för certifiering. Det är en demokratisk platform för dialog mellan skogens olika intressenter. Och den enda som kan omsätta dialogen i praktisk handling ute i skogen och bland människor.

    • Lars Laestadius skriver:

      Så är det, och det är viktigt. Det finns mycket som redan är bra med FSC. Man får inte glömma det. Det är främst i ljuset av de (med rätta!) mycket höga ambitionerna som oullkomligheterna blir synliga. Uppgiften är svår. Jag återkommer till hur andra har försökt lösa den.

  2. Dag Lindgren skriver:

    Jag diskuterade med några av ”ägarfamiljen” några timmar på MacMyra bruk för en vecka sedan. Ägarfamiljen (Klingberg) har en diversifierad verksamhet med bl a Whisky, golfbana och skog. Skogsinnehavet är över tusen ha. Senioren – Tage Klingberg – var intresserad nog att skriva brev efter besöket. Han förklarade att det viktigast han gjort som skogsbrukslobbyist var att framgångsrikt lobba för PEFC istället för FSC hos LRF. Skälet tycktes vara att i PEFC har skogsägarna ”veto” men i FSC är de maktlösa mot en samlad naturvård. Det finns en debatt på Skogsforum http://skogsforum.se/viewtopic.php?f=1&t=29832 , jag hittade inte argumentet där, men uppmanade honom att förklara där, vilket han inte gjort. Men vad tycker du om PEFC?
    De olika certifieringarna ställer ganska lika krav och det räcker väl att vara med i det ena. Sedan tycker jag av diskussionen på Skogsforum att döma det går ganska bra att sälja ocertifierat om än till ett lägre pris, medan av debatten att döma är ocertifierat (med fimpad nyckelbiotop) osäljbart. Hur hänger det ihop?
    Själv tycker jag det verkar bra med flera ”konkurrerande” system. Det borde minska risken att något skulle spåra ur eller bli för dyrt och tungrott.

    • Lars Laestadius skriver:

      Det vore intressant att diskutera detta med Tage över en lokal Whisky. Senast jag besökte Mackmyra kokade de stubbar. Det måste ha varit 1978. Tiden går.

      Som jag ser det är PEFC närmast en effekt av FSC. Om inte initiativet att skapa FSC hade tagits hade vi heller inte haft något anti-FSC.

      Skillnaden är nog inte så stor i Sverige. Men i mera problemfyllda områden, ex.vis med stora urskogar som i Ryssland, slår den igenom.

      Jag är inte övertygad om att det är bra att ha en konkurrens om normer. En gemensam norm för hållbart skogsbruk tycker jag vore att föredra. Däremot skulle jag gärna se ökad konkurrens i hur man formulerar, propagerar för och certifierar mot denna norm (som vi kan kalla standard).

      Om allt går väl så återkommer jag snart med mera tankar om FSC här på bloggen.

  3. Dag Lindgren skriver:

    Den svenska debatten om FSC tillfördes nytt bränsle genom ett inspel av ”Robin Wood” och ”Skydda Skogen” där andemeningen var att miljömedvetna företag inte skulle köpa skogsprodukter från Sverige eftersom FSC-certifierade företag ”skövlade” skogen utan respekt för naturvärden. Beskrivning på http://skogsforum.se/viewtopic.php?f=15&t=30894 . FSC har också givit en kommentar.
    Jag har också noterat att det kan vara straffbart att avverka i nyckelbiotop även om det inte är uttryckligen förbjudet http://skogsforum.se/viewtopic.php?f=15&t=30886&p=482853&hilit=FSC#p482853
    Jag noterar att företrädare för skogsbruket i Lubeck, som ofta framhävs som ett föredöme för svenskt skogsbruk, har undertecknat aktivisternas protest mot det svenska skogsbruket.
    Jag tror att det ligger fördelar i variation i hur Skogen hanteras, och att det ligger faror i att överdriva enhetligheten i normer för hur Skogsbruket skall bedrivas.
    Och visst ligger det stora principiella fördelar i valfrihet.
    Och även för debatten och kunskapen är det inte bra om det inte finns variation och handlingsutrymme.
    Jag vet inte vad som är rätt och bäst, men Sverige ligger bra till internationellt i de flesta sammanhang och det verkar i högsta grad troligt att Sverige ligger bra till i att hantera resursen skog också. Även om det kanske inte alltid är intrycket om man följer den svenska debatten. Och marknaden verkar inte valt bort svensk skog.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s