Nyckelbiotopens diffusa definition

Skogsstyrelsen har efterfrågat synpunkter på sättet att arbeta med nyckelbiotoper, baserat på ett skriftligt underlag inför ett seminarium den 30 november 2017.

Jag föreslår att Skogsstyrelsen förtydligar beskrivningen av vad en nyckelbiotop är som ett första steg i den vidare diskussionen om sättet att arbeta.

Sättet att arbeta för att finna och avgränsa nyckelbiotoper måste utgå från en tydlig bild av vad en nyckelbiotop är.

Jag har trott (naivt) att konceptet var detta:

* Tillräckligt lågt ekonomiskt värde för att bevarande inte skall resa markägarens motstånd eller krav på ersättning.

* Tillräckligt högt bevarandevärde för att markägaren och naturen skal kan enas om att bevarande är en god sak.

Med andra ord, många små fläckar i landskapet som ett frivilligt komplement till andra bevarandeformer. Men så är det inte, har jag förstått.

Men hur är det, då?

Jag har letat på Skogsstyrelsens webbsida efter en officiell definition av begreppet nyckelbiotop utan att riktigt finna någon. (Det är mycket möjligt att jag har gott ett förbiseende.) Det närmaste jag har funnit är en passus i förordet till Skogsstyrelsens handbok för inventering av nyckelbiotoper. Så här står det:

”En nyckelbiotop är ett skogsområde som från en samlad bedömning av biotopens struktur, artinnehåll, historik och fysiska miljö idag har mycket stor betydelse för skogens flora och fauna. Där finns eller kan förväntas finnas rödlistade arter. Undantagna är arter med utpräglat landskapsekologiska krav, till exempel många fåglar och större däggdjur. Termen nyckelbiotop är framtagen för att tillämpas i samband med naturvärdesinventeringar i skog. Rödlistade arter är djur, växter och svampar vilka finns upptagna på den så kallade nationella rödlistan av senaste datum (f.n. 2010 års lista).

Begreppet nyckelbiotop och dess definition myntades i oktober 1990. Begreppets innebörd fastställdes av Skogsstyrelsen i november samma år, och beskrevs närmare i en projektplan tryckt 8 februari 1991. För en bredare publik presenterades begreppet i Svensk Botanisk Tidskrift 1992 (vol. 86: sidorna 219–226).”

Denna skrivning är enligt min mening otydlig och därmed svår att förstå.

Man använder först ordet skogsområde och menar då själva nyckelbiotopen. Sedan använder man order skogen och menar då inte längre nyckelbiotopen utan något annat, oklart vad. Sedan sägs att det ”där finns eller kan förväntas finnas rödlistade arter”, utan göra klart om ”där” syftar på nyckelbiotopen eller skogen.

Begreppet ”stor betydelse” definieras inte. Inte heller sägs något om enligt vilka kriteria man avgränsar en nyckelbiotop mot omkringliggande mark. Någon undre eller övre gräns för storleken på en nyckelbiotop anges inte.

Man förstår att förekomsten av rödlistade arter på något sätt spelar roll för bedömningen men inte riktigt på vilken plats – i nyckelbiotopen eller skogen – eller vilka arter – hur många? – eller på vilket sätt. Att arterna ”finns eller kan förväntas finnas” är ju ett tämligen flexibelt kriterium.

Jag tycker därför att Skogsstyrelsen, som ett första steg i den vidare diskussionen om sättet att arbeta, bör förtydliga beskrivningen av vad en nyckelbiotop är.

Tillägg den 4:e december.

En upplysande redogörelse för begreppets ursprung och innebörd finns i Skogsstyrelsens rapport från den första nyckelbiotopsinventeringen

Publicerat i Uncategorized | 7 kommentarer

Africa’s got plans for a Great Green Wall: why the idea needs a rethink

Africa’s Great Green Wall, or more formally The Great Green Wall for the Sahara and the Sahel Initiative, is the intriguing but misleading name of an enormously ambitious and worthwhile initiative to improve life and resilience in the drylands that surround the Sahara.

The idea of a Great Green Wall has come a long way since its inception. Its origin goes back to colonial times. In 1927, the French colonial forester Louis Lavauden coined the word desertification to suggest that deserts are spreading due to deforestation, overgrazing and arid land degradation. In 1952 the English forester Richard St. Barbe Baker suggested that a “green front” in the form of a 50km wide barrier of trees be erected to contain the spreading desert.

Droughts in the Horn of Africa and the Sahel from the 1970s onwards gave wings to the idea, and in 2007 the African Union approved the Great Green Wall Initiative. Many perceived it as a plan to build an almost 8,000km long, 15km wide, wall of trees across the African continent – from Senegal in the west to Djibouti in the east.

Continue reading here.

Originally posted on 18 June 2017 in The Conversation.

Publicerat i In English | Lämna en kommentar

Vad hände med det rationella skogsbruket?

På 1970-talet, när jag började bli intresserad av skogspolitik, var det vanligt att man talade om det rationella skogsbruket. Begreppet framstod som en vetenskapsbaserad nationell nödvändighet och användes flitigt som tillhygge av skogsetablissemanget i polemiken med den växande miljörörelsen. Numera har det dock fallit helt ur modet.

Jag hade stuvat undan begreppet i något avlägset mentalt skrymsle och nära nog glömt bort det när det plötsligt lösgjorde sig och steg fram ur en gammal bok i form av ett omnämnande av Föreningen för elektricitetens rationella användning – FERA.

Så här skriver Vattenfall:

Ett flertal intresseorganisationer inom elsektorn bildade 1927 Föreningen för elektricitetens rationella användning – FERA. FERA:s uppgift var att sprida information – eller propaganda som det då kallades – om elanvändningens fördelar. FERA, som fortfarande är verksamt, producerade mängder med broschyrer, filmer och andra typer av reklammaterial som riktades mot olika typer av kunder. Men för att nå kvinnor, som stod för det mesta av hushållsarbetet, behövdes mer direkt propaganda. FERA anställde därför 1934 två hushållslärarinnor som konsulenter, som höll kurser i elektrisk matlagning över hela Sverige.

Under två årtionden ordnade FERA runt 250 kurser per år med ett 30-tal deltagare i varje. Konsulenterna tog också fram en kokbok, som vid slutet av 1940-talet nådde extremt stora upplagor.

Rationellt bruk ansågs alltså senast år 1927 vara ett progressivt honnörsbegrepp och som sådant levde det vidare i flera decennier.

Det kan dock inte ha varit skogsbruket som myntade begreppet. På den tiden var det ju fortfarande blädning och entreprenadsystem som gällde. Det skulle dröja ett decennium innan arbetsstudieverksamheten inleddes med skapandet av SDA och VSA, och ytterligare ett drygt decennium innan Erik Höjer med sitt bekanta cirkulär 1950:1 gav startskottet för det ”moderna”, ”rationella” skogsbruket.

Skogsbruket var alltså sent ute. Begreppet måste ha varit starkt positivt värdeladdat och okontroversiellt när det infördes. Den sena starten bidrog dock till att värderingsklimatet hann springa om skogsbruket. Det rationella skogsbruket hade som begrepp passerat bäst-före datum redan innan det slutade användas.

Men när slutade man tala om det rationella skogsbruket? Jag tog mig en titt på skogsvårdsorganisationens instruktioner.

År 1995 fanns begreppet med.

Förordning (1995:1335) med instruktion för Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna
13 § Skogsvårdsstyrelsen skall särskilt [..]
2. bedriva rådgivning och lämna information i syfte att främja ett rationellt skogsbruk och en biologisk mångfald,

År 2005 fanns begreppet ännu med.

Förordning (2005:1160) med instruktion för Skogsstyrelsen

2 § Skogsstyrelsen skall […]

10. bedriva rådgivning samt informera om landets skogar och skogsbruk i syfte att främja ett rationellt skogsbruk och biologisk mångfald

Men år 2009 hade det försvunnit, ersatt med än hänvisning till gällande skogspolitiska mål.

Förordning (2009:1393) med instruktion för Skogsstyrelsen

Uppgifter

1 § Skogsstyrelsen är förvaltningsmyndighet för frågor om skogsbruket och har till uppgift att verka för att landets skogar sköts på ett sådant sätt att de skogspolitiska mål som beslutats av riksdagen kan uppnås. Myndighetens lokala förankring är viktig.

Förändringen speglar en förändring i samhällsklimatet. Det gamla rationalitetsbegreppet hade så att säga målen inbyggda, kanske för att de ansågs självklara, kanske för att det ansågs självklart att de skulle definieras av den tekniska expertisen.

I den nya skrivningen är målen i stället tydligt särhållna och placerade på Riksdagens bord. Skogsstyrelsen förväntas vara rationell i hur den verkar för att uppnå dessa mål men själva begreppet rationalitet har fallit bort, förmodligen för att det förlorat sin positiva värdeladdning.

Allt detta är naturligtvis bara spekulationer. Det var spännande att inse att det rationella skogsbruket som begrepp var en del av ett sammanhang som var långt större och tidigare än skogen. Jag hoppas att någon skogs- eller idéhistoriker tar upp frågan på riktigt. Kanske i en uppsats i nästa årsbok från Skogshistoriska sällskapet?

Publicerat i Skog, träd och landskap | Lämna en kommentar

Är FSC skadligt för skogen?

Hur är det egentligen med FSC?

Om man enbart lyssnar på kritikerna kan man lätt få uppfattningen att FSC – Forest Stewardship Council – är till skada för skogen. Greenpeace har lämnat de nationella FSC-organisationerna och klamrar sig endast med knapp nöd kvar i det internationella FSC. Och det saknas heller inte andra kritiker.

Inte ens FSC själv är nöjd.

Inför arbetet på FSCs nya strategi – jag tror det var på våren 2015 – blev jag inbjuden till ett informellt seminarium med tunga intressenter i FSC. Den uttalade uppgiften var att skrämma slag på de närvarande genom att tala om ny teknik. Därigenom, var tanken, skulle FSC bli mera tekniskt ambitiöst i sin nya strategi.

Jag tog i så att jag storknade. Jag visade ytterst intima satellitbilder på träd – man kunde nära nog urskilja enstaka grenar. Jag skrämde med gräsrotsobservationer och växande tillgång till kameratelefoner och Internet. Jag hotade med genetiska markörer och fiberanalys. Jag demonstrerade kraften i att låta folk över hela världen tolka satellitbilder och drämde slutligen till med sociala media. Risken var överhängande, menade jag, att FSCs rigida strukturer skulle rämna inför den nya teknikens tryck, ungefär som när ett troll spricker i solsken.

När jag avslutade mitt anförande var jag ganska nöjd. Där fick de allt se, tänkte jag, och förväntade mig en rejäl utskällning.

Men därav blev intet.

Ingen blev arg och ingen blev rädd. Folk nickade samförstånd. En bekymrad diskussion följde, som dock nog mest slamrade i dörrar som redan var öppna. Jag insåg att FSC inte är en självbelåten skara som skrytsamt slår sig för bröstet, utan snarare en grupp ödmjuka och luttrade människor som så gott de kan försöker civilisera världens bruk av sina skogar.

För att tala med Strindberg: jag gick ut som en flinta för att söka stål men kände att jag huggit i trä. Min respekt för FSC ökade markant, i samma grad som min förståelse ökade för dess problem och dess medlemmar.

Det är sant att FSC har problem, i alla fall i förhållande till sina höga ambitioner och dito förväntningar. Det är sant, som Greenpeace påpekar, att urskogen avverkas inom FSC-certifierade brukningsenheter i Ryssland och Centralafrika. Det är sant att FSCs transaktionskostnad är hög och att dess standarder är oläsliga för vanliga skogsbrukare. Listan kan göras längre. Mycket av kritiken är sann och den motsägs heller inte av FSC.

Varför skall man då alls bry sig om FSC? Vore det inte bättre att lägga ner eländet?

Svaret är ett bestämt nej. FSC bör stärkas, inte läggas ner.

Men varför? – om nu FSC har så stora problem.

  • Därför att FSC påminner om Churchills värdering av demokrati – ett uselt system, vars enda förmildrande drag är att alla alternativ är sämre.
  • Därför att stora delar av världens skogar brukas på ett ovärdigt och förstörande sätt.
  • Därför att stora delar av världens skogar inte ens är skogar längre utan något annat, som i många fall inte motiverar avskogningen.
  • Därför att FSC, trots alla sina brister, är det bästa vi har.

Det är därför som jag nu har blivit medlem av FSC och ser fram emot att delta i mötet med FSCs generalförsamling i mitten av oktober.

Publicerat i Uncategorized | 5 kommentarer

Varning för språkpolisvåld!

Så här skriver Dagens Nyheter på sin hemsida:

image

Man får hoppas att Esk använder en metafor och att han i fortsättningen besöker matcherna inkognito. Man kan inte vara nog försiktig med alla dessa våldsamma språkvänner som fylkas på läktarna.

Publicerat i Ditt och datt | 1 kommentar

Nästa steg i klimatkriget: Sverige anfaller Tyskland?

I en debattartikel I Svenska Dagbladet uppmanas den svenska regeringen att ställa om Tysklands energisystem genom att låta Vattenfall stänga en betydande del av landets brunkolsgruvor. Artikeln refereras i närmast devota ordalag i Supermiljöbloggen.

Man förnimmer den stolta svärdsklangen i uppmaningen. Skall Sverige återigen intervenera i Tyskland, som på Gustav II Adolfs tid? Skall vi äntligen visa omvärlden var miljöskåpet skall stå?

Eller skall vi fega ur, trots att vi öppet och ärligen har köpt gruvorna?

Kanske är det ändå inte så dumt om länderna själva äger sina samhällsbärande resurser? Rimligast vore väl om Vattenfall sålde ägandet och beslutsrätten dit där den hör hemma: till tyska intressen.

Publicerat i Skog, träd och landskap | 1 kommentar

Visdomsord

Självfallet skulle man gärna vilja att saker och ting vore som de borde men det skadar inte att inse att de är som de är. Det senare gäller inte minst om man vill att saker ska bli som man vill, då är det en fördel att förstå att de är som de är för att söka förändra dem.

Gunnar Hökmark

Publicerat i Ditt och datt | Lämna en kommentar

Bloggtexter om FAOs nya statistik för avskogning

Det talas mycket i dessa dagar om FRA – Forest Resources Assessment, dvs FAOs  kompilering av harmoniserade data från nationella skogsinventeringar. Den senaste FRA  släpptes på World Forestry Congress för några veckor sedan och bjuder på resultat som antingen är svårtolkade eller går emot vad många anser sig veta och därför måste vara fel.

Diskussionens vågor går höga. Många begriper inte skillnaden mellan skogsmark som juridiskt begrepp, skog som krontak och skog som träd. Allt kallas ju ”forest”. Nedan några länkar till denna diskussion i dess mer upplysta form.

Doug Boucher, Union of Concerned Scientists:
Deforestation has decreased

Jonah Busch, Center for Global Development:
Three Reasons FAO’s New Forest Numbers Don’t Add Up

Will Ashley-Cantello, WWF UK:
New estimates of tree and forest cover: should we be cheerful or glum?

Peter Holmgren, CIFOR
Can we trust country-level data from global forest assessments?
The new global assessments and the forest

Publicerat i Skog, träd och landskap | Lämna en kommentar

Varför övergav SLU skogsfakulteten i Etiopien?

Ordföranden i Afrikanska kommissionen skall besöka Ultuna. Hon bad själv om att detta, meddelas med stolthet av SLU.

Det är utmärkt AUs ordförande visar aktivt intresse för SLUs verksamhetsområde och man får hoppas att hon sveper Sida med sig.

Det är också utmärkt att hon besöker Ultuna.

Jag tycker dock att SLU bröstar sig mer än lovligt. Så här skriver man:

SLU har mer än 60 års erfarenhet med kapacitetsbyggnad och utveckling av utbildning och forskning i låginkomstländer i Syd. Med många länder, både i Afrika och på andra kontinenter finns långa och förtroendefulla samarbeten. Tidigare stöd har i många fall utvecklats till samarbete som har ökat med åren. I dag genereras cirka 20% av all forskning som publiceras från SLU från sådana samarbeten. Denna forskning möter de ökande globala behoven av kunskap för hållbar matproduktion, klimatanpassning och restaurering av mark och ekosystem.

Stycket provocerar.

Tanken går till Wondo Genet i Etiopien, där Sverige under tiden 1987–2009 investerade nära 250 MSEK på att bygga upp Wondo Genet College of Forestry and Natural Resources, numera en del av Hawassa University. Skogsfakulteten vid SLU var direkt samarbetspartner till Wondo Genet. Arbetet beskrivs och analyseras av Mats Sandewall i Fakta Skog nr 9, 2014.

Sven-Gunnar Larsson, Skogsmästarskolans framlidne rektor, promoverades 2003 till hedersdoktor vid fakulteten för att bland annat ha lett SLUs engagemang.

Jag hade nyligen förmånen att besöka Etiopien och samtala med skogsfolk  därstädes. Många, inklusive anställda vid Miljö- och skogsdepartementet, har gått på Wondo Genet. Ministerns skogsrådgivare (tills för någon vecka sedan) var tidigare dekanus på Wondo Genet. Wondo Genet nämns med respekt och har stort inflytande inom sin sektor.

Alla jag talade med hade en genuint positiv uppfattning om Sverige och svensk skogssektor. Nyfikenheten är stor liksom intresset för samarbete. En fråga kom dock upp om och om igen: vart har Sverige tagit vägen?

SLU samarbetar nämligen inte längre med Wondo Genet.

Tydligen är det så att SLU avbröt samarbetet när Sida slutade betala.

Man kan gissa varför. Sida ansåg att Wondo Genet var moget att stå på egna ben. Bedömningen var nog riktig; Wondo Genet har fortsatt att utvecklas positivt. SLU, å sin sida, lyckades eller ville inte uppbåda några alternativa finansieringskällor när anslaget från Sida uphörde.

Det tycks inte ha funnits någon aktiv vilja att avsluta samarbetet. På avstånd ser det ut som om staten inte klarade att överföra samarbetet med Wondo Genet från utrikes- till utbildningsanslaget. Klyftan mellan utvecklingssamarbete och akademiskt samarbeta var större än viljan att överbrygga den. Myndigheterna räckte inte varandra handen. PGU fungerade inte.

Etiopien har gjort stora framsteg under de 30 år som gått sedan den stora hungersnöd som bland annat ledde till Live Aid-konserten. En grundsten i detta har varit framgångsrik restaurering av mark, skogar och landskap (se kort video).

Etiopien har nyligen utfäst sig att restaurera 15 miljoner hektar av degraderade skogar och landskap inom ramen för The Bonn Challenge. Endast USA har gjort en lika stor utfästelse och Etiopien framstår som en afrikansk ledare. Andra länder i Afrika följer dock efter och planer finns på att lansera ett stort regionalt restaureringsinitiativ för Afrika samband med det stora klimatmötet i Paris i december.

Etiopien, eller för den delen Afrika, lider dock ingen brist på angelägna, kunskapsrelaterade problem. En bilresa genom landskapet övertygar snabbt om detta. Precis som en gång Sverige måste man bygga sitt välstånd på en bättre hushållning med de gröna tillgångarna.

Respekten för Sverige är stor i Etiopien och viljan till samarbete likaså. Samtidigt har Wondo Genet mognat som fakultet. Forskningskompetensen har ökat och läroplanen breddats i landskapets riktning.

För SLU, som har visionen att vara ett universitet i världsklass, och för Sverige, som söker en ny strategi för sitt internationella engagemang på skogs- och landskapsområdet, erbjuder ett förnyat samarbete med Wondo Genet en gyllene möjlighet att snabbt komma upp på banan i det land som tagit ledningen på restaureringsområdet i Afrika.

Publicerat i Skog, träd och landskap | Märkt | Lämna en kommentar

Will World Forestry Congress See Merit in Trees Outside the Forest?

Will this year’s World Forestry Congress in Durban, South Africa, recognize the benefit in planting trees outside the forest?

It’s an important question. While a few extra trees in a forest crowded with them won’t have much impact, planting several trees on a farm in the Sub-Saharan drylands can make the difference between life and death for a family when drought sets in.

Texten fortsätter här.

Publicerat i Skog, träd och landskap | Lämna en kommentar